Det måste nog vara när jag slog en av de där djälva indianerna som spelar panflöjt på käften. Jag har retat mig på den där skit-musiken länge nu. I lördags fick jag nog. Han går nog fortfarande på gågatan i Östersund och letar sina framtänder, hehehe!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar