Det är nåt som är djävligt tokigt just nu. Folk i min omgivning förlovar sig till höger och vänster.
Är det nåt som alltid varit förknippat med depression och höst?
Ibland funderar jag på vad man egentligen ska säga till någon som förlovat sig. Det känns som att "Grattis" är helt fel ord. Vad är det man gratulerar till?
- Grattis till förlovningen. Från och med nu så kommer du aldrig mer kunna göra som du vill. Ditt nya liv som livegen börjar exakt NU!
Kännetecken för livegenskap är följande: "Livegenskap innebär att en person befinner sig i ett ärftligt beroendeförhållande till en markägare (läs blivande maka eller svärfar). Det främsta kännetecknet är att den livegne inte får flytta utan markägarens tillstånd"
Nu när ni har fått lite mera kött på benen så kanske ni i framtiden väljer fraser som t ex "beklagar" eller "jag är hemskt ledsen", till någon som aktivt valt att ingå avtal med djävulen.
Naturligtvis så finns det människor som trivs med att befinna sig i det här tillståndet. Jag vill förtydliga att jag inte på något sätt pekar ut dessa personer som sadister eller psykiskt störda.
Respekt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Tokigt och tokigt. Förlovning brukar vara ett steg mot det stora bröllopet. En sk. för-lovning om du förstår. Och gift sig har folk gjort i många år. Av olika skäl givetvis men det har nog inte så mycket att göra med möjligheten att äga sin egen mark. Men jag tycker det är intressant hur du tänker.
Hit kan du vända dig om du har fler frågor eller undringar vad gäller äktenskap: Svensk författningssammling (SFS) Äktenskapsbalk (1987:230)
Det känns bara som att en för-lovning är ett onödigt steg. Gift er direkt istället! Jag kan räkna upp hur många förlovningar som helst som inte går hela vägen till giftemål. Hur kommer det sig? Är man inte säker på sin sak när man förlovar sig eller? Jag tycker att förlovning har blivit ett begrepp som folk bara slänger sig med till höger och vänster....finns liksom inget allvar i det längre.
Aha, du saknar en seriositet i dagens tvåsamhet. Ett löfte är ett löfte är ett löfte...inte bara en slags fasad som vill meddela att vi älskar varandra så till den grad att vi inom en snar eller kanske fjärran framtid kan tänkas gifta oss. Jag är med dig i den tankegången. Varför inte bara skaffa hund? En sån som måste matas VARJE dag som en klok man vid namn H. Simpson har sagt.
Vad bevisar du med ett giftemål som du annars inte gör? Att de flesta dessutom gör det inför Gud (trots att de slutade tro på Gud för 30 år sedan) gör det hela ännu snurrigare.
Men det som gör mig mest snurrig är dina kommentarer. Vem är du "anonym"? Känns som om man sitter och läser en Ulf Lundell dikt eller nåt....
Ulf Lundell-dikt... återigen igen gillar jag hur du tänker ändock kan jag inte förstå. Vi lever i ett samhälle där även ett vanligt förhållande utan särskilda löften eller kontrakt bara är ett spel för gallerierna. Finns det då inte en smula hederlig romantik i det heliga äktenskapet. Eller ska alla kärleksförklaringar bara dunsta likt lacknafta på papper och gå oss oberörda förbi? Vi är alla människor och kärleken förde oss samman.
Skicka en kommentar