Telefonsamtal till banken 14.52

Jag har precis sålt min lägenhet som jag under ett halvår har hyrt ut i andra hand. Jag behöver således kontakta min bankman eftersom det är hans arbetsgivare som EGENTLIGEN äger lägenheten.

För alla sinnesslöa människor som eventuellt läser det här så sammanfattar jag i korttext: Lägenheten är belånad.

Problemet är bara att jag inte kommer ihåg namnet på den här bankgubben....

- Välkommen till Swedbank Storgatan, det är Gunilla.

- Hejsan. Daniel heter jag. Det är så här att jag är på väg att sälja min lägenhet och eftersom jag har mina bolån hos er så förstår jag att ni vill bli informerad.

- Jaha ok, vem är din bankman?

- Det är en bra fråga, jag har faktiskt ingen aning vad han heter. Något ganska vanligt tror jag. Jan? Leif?

- Vi har ingen Jan eller Leif här tyvärr. Kan det vara Lennart?

- Nej Lennart är det inte. Det är ingen Lennart, det kan jag säga bestämt. Fan, jag har det på tungan...hmm...han ser ut som en av de där rumpnissarna!

- Rumpnissarna?

- Ja, du vet från Ronja Rövardotter. De där jobbiga jävlarna som sa "-Vaffö gör du på dette viset?" hela tiden. Små var dem. Jättesmå. Fast jag tror inte er gubbe är lika liten förstås....

- Ja jag vet vilka de är men jag vet faktiskt inte vem här på kontoret som du menar....

- Levde under jorden på nåt vis gjorde de, rumpnissarna. Hellustigt! Hmm...du, jag får ta och titta i mina papper så får jag återkomma. Annars så får jag väl komma förbi och peka ut honom....

- Ok, gör så. Du är välkommen!

Lustigt att hon inte visste vem det var eller tordes hon inte peka ut någon med den beskrivningen kanske.....mycket märkligt.

Astrid Lindgren hade förmodligen slickat på ett gäng färgglada frimärken innan hon kläckte idén om rumpnissarna